Optimerad för 1024*768-miljö

The true story - eller i alla fall som jag kommer ihåg den




Introduktion

Några gubbar från jobbet har några år haft en traditonell cykelresa upp till Skagen varje vår. Förra året blev det inställt men i år skulle vi återuppta traditionen igen. Efter diverse avhopp blev vi bara 3 st och lite orolig var man kanske för att det inte skulle bli samma röj som vanligt. Nåväl bil ner till Göteborg, sen cykling upp till Skagen. På vägen upp när vi satt och tog igen oss lite vid en kiosk dök 9 norskor upp... Hehe, är det någon som driver med oss eller vad? De var glada och goa som norskor alltid är!? och även om vi var lite reserverade och blyga som svenskar är utan sprit fick vi lite kontakt. Väl uppe på campingen i Skagen fick vi upp tältet raskt. Paul Egg (campingvärden) sade att vi fått en plats där det inte blåste så mycket. Hmm, var ju storm där vi fick vår plats och snabbt hittade frisyren en egen look. Nåja, vi körde igång lite grillning med pilsner, samtidigt som vi smidde planer för kvällen...


Grenen i Skagen

Anita och Luke inne på Jakobs

Siri, Nicke, Susanne och Anita
Ner på stan vid 23:30, in på ett relativt nyöppnat ställe, Jakobs. Och där fick vi även syn på nyss nämnda norskor. Ett suveränt coverband spelar och det blir en trevlig kväll. Vi har ju bara trevliga erfarenheter av norskor sen tidigare och detta gäng var inget undantag. Den ena var trevligare än den andra...

Larsa och Siri

Anita

Kompisar
Ringde Anita på lördagen och vi kom överrens om att vi skulle titta förbi hos dem på lördagskvällen runt 20.00. Eftersom det regnade hela dagen hade vi inget annat val än att gå in på första puben redan vid 13-tiden. Puben The Skaw som ligger precis mittimot Jakobs. Efter 2 timmar där gick vi och tog en pizza innan det började bli stressigt. Vi skulle ju hinna duscha innan Sveriges fotbollsmatch kl 18. Jodå vi var på plats i tvrummet på campingen när matchen började. Efter en kvart gick strömmen på campingen. H-vete, nåja vi var igång i slutet av första halvlek. Sverige vann och humöret var på topp! Sen tog vi en taxi till norskorna. Vi gjorde en imponerande entre med en ros till varje tjej, snyggt! En ros hade gått av lite men den gav jag till kompisen... Oj, här var det full fart. Avsaknaden av stereo var minimal, det sjöngs på alla möjliga håll och kanter, lite senare kände även vi svenskar att det var dags att bjuda på lite sång. Under the boardwalk acapella. Mottogs med applåder och naturligtvis blev det ett extranummer. Vi får väl tacka Nicke för det var väl hand som stod för den mesta och bästa sången.

Party på Markvej 3 i Skagen

Gry och Ann-Karin

Susanne och Anita

Nicke och Susanne

Lars och Siri

Hilde med det otroligt charmiga leendet

Nicke med det nästan lika charmiga leendet

Lise

"Under the boardwalk" i ny tappning
Jag fick snabbt namnet Store Fredrik för varje gång jag gick och pinka sade jag något i still med att jag var tvungen att hänga ut storepjäsen, krigaren, den fruktansvärde etc. Säger man något tillräckligt många gånger så blir det sant, eller hur?... Vad Nicke fick för nickname låter jag vara osagt... För dagen hade jag en nyinköpt skjorta från Myrornas i en härligt ljusblå kulör med små ädelstenar i olika färger på, kändes spännande.

Ut på stan. Vi gick till Fregatten för att kolla på kultgänget Leo och Sussie, lång kö och regn. Nicke, Larsa och några av tjejerna gick till Jakobs där vi var på fredagen. Jag och resten av gänget gick dock in på Fregattan. Otroligt trångt och varmt som vanligt men bra ös när de kör igång. Leo i krulligt hår på dragspel och Sussie på elgitarren. Har ingen förklaring till att det är sådant drag, men de har ju en otroligt kultstatus i Skagen.

Leo och Sussie inne på Packhuset/Fregatten

Veslemöy, Anita och Gry

En norrman som var på bra humör

Anita blev besjungen då hon fyllde år i dagarna (tror jag iallafall)

Fanns inte bara söta norskor i Skagen, vad sägs om denna danska!?
Man blev otroligt varm inne på Packhuset så jag och Merethe gick efter ett tag sut. Vi stack in på ett annat disco, f-n vad häftig pensionärsskjortan lyste därinne. Vi tog en öl och dansade lite sen gick vi upp till Jakobs. Där träffade vi resten av gänget. I alla fall jag och Anita var kvar till klockan 04.00 då de stängde. Ringde Nicke för att kolla var han var, det hade nämligen regnat hela dagen och gjorde även så nu. Nicke och Lars var i huset. Lyckades övertala!? Anita att även låta mig få sova i huset, det gick vägen. Veslemöy var snäll och lät mig sova i en säng i hennes rum.

Merethe på disco

Luke på disco

Luke glad och nykter
Efter 4 timmars sömn och morgonstånd cyklade vi sen hem till campingen. Tälten stod under vatten och naturligtvis hade jag ingen ordning alls på min packning utan den hade jag spritt ut över hela tältet, med resultatet att allt var genomblött. Puh, packa ihop och sen iväg. På båtresan hem var man dyngsur, usch. Gott att sen till slut komma hem, även om man saknar kompisarna i väster


Norska resenärer:


Hilde, med utstrålningen. Gav henne x antal komplimanger om detta på fredagskvällen, visade sig dock dagen efter att hon inte hade en aning om vad jag sagt.

Lise, som undrade vad vi var ute efter. Tja som lite reseledare för min grupp kan jag med gott samvete att vi bara är ute för att ha skoj och träffa kompisar!? Jodå det köpte hon och resten av resan fick hon heta kompis av mig. När vi skulle gå ut från stället så stod det en tjej och dansade på dansgolvet. Hon hade rejält stora bröst och jag kände att jag var tvungen att nämna detta för min nya kompis. "Kolla där, vilka schysta lökar", sade jag. "Vad säger du? Lökar vad menar du med det?", sade hon. "Jo, alltså vilka snygga bröst hon har", sade jag. "Och det säger du till mig!?", sade hon. "Jaa, vi är ju kompisar du och jag och då säger man sådana saker", sade jag och log glatt. Hon fann väl det lite lustigt också...På lördagskvällen fick jag ett nytt kvitto på vår kompisrelation när jag fick prata med hennes kjaeresta…

Anita, reselederen, fick för mig att hon var fastighetsmäklare men när hon i ett SMS skrev att hon hade hand om 18 barn började jag undra. Är det kanske så att Anita inte är fastighetsmäklare utan istället jobbar på någon förskola/dagis. Eller är det kanske så att Anita är fastighetsmäklare men har 18 egna barn!? Jag är inte säker men tror ändå på det första. I övrigt finns där bara superlativ att säga, en himla go tjej!

Susanne, söt som få. Pratade dock inte särskilt mycket med henne men det fanns det andra som gjorde.

Siri, verkar vara en glad och energirik tjej.

Merete, hängde på mig en sväng på ett disco efter det att vi varit på Fregatten på lördagen. Bjöd henne bara på en öl och vi dansade lite. Jag var så glad över det sättet min skjorta lyste, riktigt självlysande! Som ni förstår behövs inga större grejor för att jag skall bli glad…

Ann Karin, fick jag kritik av för mina rutiga byxor. Naturligtvis inget jag tog åt mig av. Sen jag köpte byxorna har jag även sett samma mönster på ett paraply och en damhandväska. Är det månne så att de inte fick sålt alla byxor och hittade alternativa lösningar för tyget!?

Gry, tror jag inte jag pratade med särskilt mycket, men hon är ju norska och en ros fick hon!

Veslemøy, min sängkompis, eller rumskompis. Mörkrädd men väldigt spontan och framåt.