Nja, några sådana hann vi helt enkelt inte med. Alltid hade vi någon tid att passa. På Paros var vi dock i Naussa, en liten trevlig fiskeby ca 1 mil från Perikia och på Naxos hyrde vi vespor och gav oss iväg en dag. I övrigt var det närmaste stranden eller baren som gällde.

Sent på måndagskvällen efter en lite trasslig båtresa kom vi vid 11 tiden på kvällen till Paros och alla 5 var fortfarande med. Sämre gick det för ett annat svenskt sällskap. De var ett gäng på kanske 6 personer som var bra fulla redan när båten lämnade Santorini, första stopp är på Ios (tar kanske 2 timmar dit) och där skulle hela gänget av. Den fullaste av de alla missar!? dock att gå av båten, 2 timmar senare på Naxos går han av iklädd ett par shorts och bar överkropp. Packningen hade tydligen hans kompisar tagit av på Ios, hyfsad semesterstart. Vi fick senare höra att han dykt upp på Ios 2 dagar senare.

I hamnen på Paros stod det fantastiskt mycket rumsuthyrare, då det var ganska sent på kvällen ville vi ju inget annat än hitta ett rum. Vi tryckte ihop oss i en gammal Lada utan bakruta och for iväg. Kändes som om vi åkte en bra bit från innercity men det var väldigt nära till stranden. Vi slog till, 16000 drachmer/natt i ett rum gjort för 3. In med grejerna på rummet och sen ut på stan. Efter att ha suttit på strandpromenaden och klämt ett par öl hamnade vi slutligen på Dubliners. Ett stort ställe med flera barer och olika dansgolv.

Det är hett i rummet, man vaknar till emellanåt lite småsvettig. 13.00 känner vi att det är dags att lämna rummet för att gå ner och äta frukost. Vi hittade direkt till något som blev vårt dagliga frukostställe, mycket tack vare eller kanske enbart tack vare den undersköna servistrisen Alessandra. En grekisk skönhet som gjorde varje frukost till en fest.

På stranden fick vi kontakt med 5 tyska tjejer, pappa Roffe fixade med inbjudan och det bestämdes att de skulle dyka upp vid 10-tiden på kvällen. De hade dock en stor reservation, de skulle nämligen åka till Naxos tidigt på onsdagsmorgonen så någon sprit skulle de inte dricka. Vrauken och Theo hade träffat på några norskor dagen före och dessa skulle också ansluta till vår lilla tillställning. 5 handlingskraftiga grabbar beger sig då till Supermarketen för att köpa öl & Sprit, ett flak öl och 5 flaskor sprit borde väl räcka.

Kvällen kom och efter en trevlig förfest skulle vi bege oss till stan, fullast var 3 av tyskorna som låg i en hög ute på gatan. Nåväl de kom upp på benen och hela gänget gick till "The Slammer Bar", en kombination av pub/disco. Pappa Roffe var riktigt i festatagen så när Slammer Bar stängde hängde han med några norskor till grannbyn Naussa (1 mil från Perikia), klockan var nästan 5 och ställena började stänga. Pappa Roffe tappade i samma veva bort norskorna och fick heller inte tag in någon taxi. Tja det är väl bara att börja traska, halvägs hemma blev Roffe jagad av en hund men strax därefter dök en taxi upp som kunde ta honom hem.

Denna värme, alla vaknar till och det är lite diskussioner om gårdagskvällen, vi undrar också om tyskorna kom med sin båt. Tydligen är det någon som bestämt att vi skall möta upp dem på Naxos på fredag. Alla somnar om igen. Klockan är 16.30, säger Theo. Va? Nej, du skojar! 16.30!? Den planerade heldagen på stranden måste ställas in. Vi bestämmer oss för att åka till Naussa istället.

Vi går upp till hamnen för att få tag i en taxi, en annan taxi åker förbi och föraren hejar glatt på Pappa Roffe, det var tydligen han som körde hem Roffe igår. Nåväl vi får tag i en taxi och har ännu en skräckfärd att se framemot, det verkar vara okej att köra om så länge man inte ser några bilar komma i motgående riktning. Pappa Roffe visar var han fick tag på taxin igår och var han blev jagad av hunden.

Naussa är en trevlig liten by. En mysig hamn med spännande gränder, vi hamnar vid en restaurang nere i hamnen där de även serverar öl, det blir både 1,2,3 och 4 rundor innan vi tackar för oss. Vi går upp i gränderna för att kika efter tumringar. SupaRoy köper en för 6000 drachmer, sen köper också Vrauken en för samma pris. SupaRoy har mer pengar kvar så han köper upp sig på en Joneshatt och får smeknamnet "Jones" på köpet. Klockan börjar bli mycket och det är dags för käk. 3 av oss beställer kalamares (bläckfisk), mödosamt att få i sig det. Tycker det är segt som en gammal innerslang och det smakar inte något speciellt. Nu är klockan 23 och eftersom ingen har några pengar kvar är det hög tid att ta sig hem till Perikia igen. Hopplöst att få tag i någon taxi, vi hamnar slutligen på en trång buss som för 250 drachmer tar oss hem.

Sen hamnar vi återigen på The Dubliners.

Då vi ännu inte fått någon tillstymmelse till solbränna bestämde vi oss för att satsa på stranden idag. Vi låg och tryckte i säkert 4 timmar. På kvällen gick vi till en italiensk restaurang för att käka pizza. Pappa Roffe funderade högt, "De har storlekarna small, medium, large och jumbo. Undrar vilken som är störst?" Eftersom det var vår sista kväll på Paros bestämde vi oss för att vi skulle festa ordentligt idag...Från huset fick vi idag med oss två kanadensiskor i 35-årsåldern. Senare inne på Dubliner bjöd Pappa Roffe och Luke på drinkar, drinkar som de svepte innan man ens han sätta sig. Lennart konverserade med några fransktalande kanadensiskor men insåg att han blivit blåst då han satt och passade deras stolar i över 1 timme. Så lång tid skall väl inte ett toalettbesök behöva ta. Luke konverserade med några italienskor som bara kunde prata tyska och italienska, gick väl sådär. Än sämre gick det på dansgolvet när man skulle till att bugga med den ene, skandal, lär de sig inte bugg i italien? Norskan Heide var bra full, men ställde ändå upp på ett foto... Vrauken och Luke var mer nöjda med sitt fyllo Lennart som nöjde sig med att sitta på en plaststol mitt i gatan och dirigera trafiken. Han gör inte en fluga förnär.

Idag skall vi lämna rummen och istället åka till Naxos. Vi blir klara något efter 12 och går ner till favoritrestaurangen med den fantastiskt vackra Alessandra. När vi sitter där och käkar ser vi båtarna komma och gå, vi hejar och vinkar så glatt, vi har semester - ingen brådska. Vi kommer till hamnen 14.30, då visar det sig att nästa båt inte går innan 22.00, 14.00 gick båten dessförvinnan. Ajdå, det var lite dumt det här, nåväl eftersom vi kollektivt beslutat att det är en "NoAlcoholicDay" så missar vi inte en festdag.

Istället följer vi som i trans med Pappa Roffe upp på en annan båt. Vad är nu detta för båt? Jo, den åker till grannön AntiParos. Men oj vad det blåser och oj vad det gungar, både Pappa Rolf och SupaRoy känner sig dåliga. Theo har inte sovit en blund och är av förståliga skäl trött. På AntiParos verkar tiden stå still, vi hittar en strand men där finns ingen skugga så istället går vi tillbaka till hamnen och tar första båt till Paros igen.

På Paros blev det en enda lång väntan och alla tyckte dagen var misslyckad. 23.00, en timme försenad kom äntligen båten och drygt en timme senare var vi på Naxos. Vi följde med en rumsraggare och stället lät väldigt trevligt och inte var det långt att gå heller. Upp och in i gamla stans alla gränder, man såg lite svettningar i pannan hos SupaRoy som tidigt insåg att vi inte skulle kunna bo här hela veckan, hur skulle man hitta hem...Klockan var 01.20 och vi bestämde att vi skulle ta rummen för en natt. Det blev 3 st dubbelrum för 3000 drachmer/gubbe.

Vi var som regel ganska dåliga på att hitta bra boende. Ofta blev vi uppraggade vid hamnen, där uthyraren försäkrade oss om att vi hade riktigt tur som träffade på just honom/henne. Väl framme vid huset var alla så trötta att vi helt enkelt inte orkade åka tillbaka och sen iväg igen för att kolla på något annat.

I Naxos var det riktigt dåligt. I bilen upp försäkrade oss ägaren till Barbouni Apartments att vi haft riktigt tur, det finns inga lägenheter för 5 pers i Naxos Town men han hade en... Efter en intressant färd till lägenheten där föraren bla körde mot enkelriktat och samtidigt hade mage att skälla ut en förare som parkerat lite dåligt kom vi helskinnade fram. Läget var riktigt bra, låg mellan beachen Agia Giorgious och innercity.

Sen blev det lite motigare, vid entrén fick vi gå en halvtrappa ned. Väl inne stank det av cigarettrök, fönstret i sovrummet låg i höjd med en vältrafikerad gata. Uteterassen var av det risigare slaget med utsikt mot ett halvfärdigt hus, dessutom delade vi terassen med en annan familj. I allrummet läckte det ut vatten på golvet, med en del fukt- o mögelskador som följd. I duschen var det stopp, lampan i sovrummet funkade inte så det ville till att vi försökte hålla oss ut länge kvällarna/mornarna så att man kunde hitta till rätt säng. 16000 drachmer betalade vi för denna lägenhet som lystrade till namnet "The Bunker".

Upp tidigt vid 9-tiden för att hitta ett bättre rum, vi gick ner till hamnen och denna gång visste vi bestämt vad vi ville ha. En 5-mannalägenhet med en stor terass. Vi träffar på det tyska gänget från Paros, de stannar inte och pratar med oss. En av dem slänger dock ur sig att de väntat igår vid den gigantiska stenportalen. Vi fick inte en chans att förklara oss. Det blev Barbouni Apartments (läs mer om det ovan "Sämsta boendet"). Ner på stranden Agia Giorgios, där fick vi lite lappar om en 70-80-talsfest på Veggera Bar. Först och främst skulle vi dock fira SupaRoy som fyllde år. Pappa Roffe och Theo smög iväg och köpte present medans Luke och Vrauken tog med SupaRoy till spritaffärn. Vi bestämde att vi skulle gå ut och käka och ge SupaRoy presenten på restaurangen. Katarinas Restaurant fick det bli, låg 10 meter från The Rocks som ni kommer höra mer om senare. Theo och Pappa Roffe gav presenten till restaurangchefen och det bestämdes att han skulle komma ut med den när vi ätit klart. Efter middagen kom den lille farbrorn ut med både present och en tårtbit med ljus, ljus som var omöjliga att blåsa ut, SupaRoy lyckades dock tillslut efter att ha vänt på biten och kvävt elden mot tallriken. Presenten var precis vad han önskat sig en stor uppblåsbar krokodil, inga mer lugna dagar på stranden här inte. SupaRoy var dock inte vidare förtjust i tanken att ta med den numera uppblåsta krokodil på krogen så han traskade hem med den.

Nästa stop blev The Rocks, det är inget stort ställe. Du kommer in i en ganska liten bar, där finns kanske 2 bord förutom bardisken, rakt fram finns en liten trappa ned till ett litet dansgolv, ut till höger finns en liten uteterass med plats för 15 pers. Det är heller inte speciellt mycket folk, så vi drar ganska snabbt vidare till Veggera Bar där det skulle vara 70-80talsfest. Inte så jättemycket folk och många som var över 35. Pappa Rolf träffar dock på australiensiskan Sarah som han kommer att tycka om väldigt mycket.

Vi sover länge, kanske till 13.30. En timme senare ner till stranden, SupaRoy har med sin stora krokodil och leker hej vilt på stranden några barn tittar avundsjukt på honom. Vi har ännu inte fått speciellt mycket färg, kanske man skulle ta och pröva på att somna i solen utan sololja...sådärja nu blev ryggen riktigt röd, AJ! Vi kommer överens nere på stranden om att vi idag skall dricka sprit. Kvällen kommer, hem och duscha och grunda. Vi gör ett nytt försök på The Rocks, inte speciellt mycket folk idag heller och inget värre drag...än. Det blir ett otroligt party och vi står nog för större delen av showen. Det kom mer och mer folk, och av någon underlig anledning bestämdes det att alla var tvungna att bära mikrofon (mikrofon=sugrör bakom örat), vi var nog de enda svenskarna på stället. Där fanns en mängd nationaliter representerade, australiensare, engelsmän, norskor, holländare, greker + 1 libanes och alla hade mikrofon på sig. You got to have a microphone! Efter dans på bardisken var det dags att gå vidare. LINE UP!!! Uppställning i bästa charteranda utanför The Rocks, alla hade sitt speciella nummer. Vi var nog uppemot 20 pers som drog vidare, vi tog sikte på den skandinaviska puben The Pride.

Stället var ganska dött men kommmer det 20 tokglada personer indundrandes kan det inte bli annat än succé. Efter 1-2 timmar där var vi redo för diskotek, LINE UP!! Where is number seven. Theo som ledde gänget rusade in på The Pride och hittade Vrauken (nummer 7) på toaletten. Get into the line please! Vi hade tidigare fått lappar om Super Island så det var dit vi gick. Vid entrén hördes grekiskt disco, men efter vårt intågande började de spela mer kända tongångar. Värsta röjet på dansgolvet och en bra avslutning på en riktig höjdarkväll! (Tyvärr var ingen kamera med ute denna kväll).

Sover till middagstid, SupaRoy funderar över hur han lyckades göra av med 40000 drachmer under gårdagen, det var ju en drink där och sen...nä det kan inte stämma. Vi går ner till stranden. SupaRoy och Theo mår kasst, blir ändå en ganska lång dag på stranden. Varför ändra på ett vinnande koncept vi kör The Rocks idag igen, vi måste dock byta tema inga mikrofoner idag. Istället kommer vi in på cheers, och därifrån är ju steget inte särskilt långt till chair. Så varje gång det skålades sade man chair och knackade på sin stol. Ett litet äldre par från Sverige var med på noterna och gubben blev bra full. Ett annat tema för dagen var White Russian, runda efter runda ropades in 1200 drachmer/drink. När det var Lukes tur att lätta på plånboken fick han sig en liten överraskning, detta var tydligen specialdrinkar och kostade 2000 drachmer styck, bartendern sa att det vet din vän om där. Luke tittade åt höger och där stod Theo med ett leende, "Yes, it´s correct! Drinkarna var ganska mycket starkare än tidigare.

Luke, engelskan Charlie och engelska paret Oliver&Liz fick sedan gratissnaps efter gratissnaps, Tequila. Då Luke inte är speciellt förtjust i Tequila bad han om Ouzo istället. På gratisrunda 2 ville dock bartender bara bjuda på Tequila varpå Luke helt plötsligt var jätteförtjust i Tequila och tackade och tog emot. Charlie började må dåligt, Luke som är en stor man, ställde givetvis upp och följde henne hem genom alla mörka smågränder. Vägen tillbaka till krogen blev inte lika rolig och det tog ett bra tag innan Luke kunde återförenas med gänget på The Rocks igen, han kom dock lagom tillbaka för den numera välkända LINE UP! Vi var nog inte lika många denna gång men vi var nog lika glada. Ner till The Prime igen, hoppade runt där tills de stängde. Det blev inget disco idag då ställena stängde redan 02.30. Theo och Luke hade länge pratat om att de borde ut och springa någon dag, men de hade alltid skjutit upp det. Väl hemma kl 04.30 kände sig dock båda fräscha och gav sig ut på en löparrunda, det var inte många uppe då, bara en del greker och alla vi stötte på hejade väldigt glatt på oss. Kanske tyckte de att det var kul att det fanns några seriösa ungdomar som inte bara åker till Grekland för att festa...

Ner en sväng till stranden, toksolade ett tag innan vi gick hem för att duscha och göra oss iordning. Vi går ut och käkar medan vi lägger upp planerna för kvällen. Idag har vi siktet inställt på....ja just det, The Rocks. Tydligen skulle de köra en temakväll, "MAD TROPICAL PARTY" och det var önskvärt att man var iklädd Pareo (ngt liknande sarong). Efter middagen gick vi och köpte saronger allihop även libanesen hängde på, 2500 drachmer - som hittat och tänk vilken användning man kommer att få av den.

Efter det inköpet köpte vi även upp oss på en flaska Sambouka och gick ner och satte oss vid hamnen, när vi varit riktigt duktiga igen och tömt flaskan gick vi mot The Rocks igen. Inte mycket folk idag heller, men sakta och säkert stiger både stämningen och antalet gäster. Oliver o Liz, det engelska paret, är där idag igen och för andra kvällen i rad går Liz hem tidigare medans Olli kör på med oss. Kameran är också med och det ryker nog ett 15-tal kort under kvällen. Efter The Rocks drar vi vidare till The Prime där allting är/blir sig likt. Full fart! Vid kvällens slut bestämmer vi att vi skall mötas upp i rondellen kl 10.00 på morgonen för att hyra vespor. Bla är det ett svenskt par som skall med men även Olli&Liz, Charlie, Sarah och så vi då. På väg hem beslutar sig Tor-Leif, Lennart och Vincent för att visa upp en liten dans för Daddy Rolf och Sarah som redan är hemma. De snor ballongdanslåten men döper om den till Sarongdansen, på bilden till höger kan ni se att de repeterar lite ute på gatan. Tyvärr blev inte framträdandet någon succé då det bara var Pappa Roffe som vaknade...

RING!!! Klockan är 9.00, tyst på den, så ja, tyst igen. Daddy Rolf har också några klockor som ringer lite då och då men ingen får fart på kroppen eller knoppen. Klockan 11.00 är vi färdiga och har tyvärr missat Olli&Liz, de svenska paret sitter dock och väntar i rondellen. 2500 drachmer/vespa inte farligt och vi köpter upp oss på 6 st. Sarah springer upp till vandrarhemmet för att se om Charlie är där, nix ingen Charlie, vi åker ner till strandpromenaden för att äta frukost.

SupaRoy är fantastiskt dålig, får inte i sig någon mat och letar hela tiden efter ställen att vomera på, omutifall det krisar. När vi (andra) sitter och äter som bäst kommer Charlie förbi och följer till slut med. Vi tankar fullt (1000 drachmer, tar dig kanske 7-8 mil) och ger oss iväg. Oj, oj, oj det här känns helt rätt, shorts, t-shirt och solbrillor sen är man välskyddad. Vi åker ner till stranden Agia Anna söder om Naxos Town, en fin liten strand och det blir ett dopp. Sen vidare, vi följer en väg som blir mindre och mindre tills vi slutligen inser att det inte kommer att funka, vi vänder. Pappa Roffe kör rätt in i en järnpinne som sticker upp ur marken, med ett hål i avgasröret som resultat. Sen låter Roffes och Sarahs vespa som alla övrigas ihop, vi fortsätter dock ner mot Migla Vigla. Alla är lite småtrötta så det blir stranden och lite vila. Vid 17-tiden beslutar vi att åka hemåt igen, det blåser rejält så till vill till att hålla i cykeln stadigt, Luke konstaterar att man får vara glad att man lämnat peruken hemma. Uppe vid hyrstället rullar Roffe och Sarah fram sin maskin då den låter enormt annars, smart drag. Uthyraren startar dock alla maskiner och märker ju genast att något är galet, en livlig diskussion på grekiska startas men det slutar inte med några utgifter för oss. Skönt. Luke och Charlie åker ytterligare en sväng, denna gång norrut. Får en fantastisk fin utsikt över staden.

Middag, och inga öl då det är en ny "NoAlkoholicDay" igen. Inte en droppe alkohol får förtäras. Efter middagen går Theo, Vrauken och SupaRoy hem medans Luke hänger med Sarah och Pappa Roffe upp till vandrarhemmet för att se hur det står till med Charlie. Hon dök nämligen inte upp till middagen och hade skrivit någon lapp om något "emergency...". Nix ingen på vandrarhemmet heller men en kanadensisk kille hade sett henne en timme tidigare. Sarah börjar packa lite för hon ska hänga med oss till Ios på torsdagen. Luke gick ner på stan och där på strandpromenaden träffar han på Charlie, hon hade gått till The Rocks för av någon anledning trodde hon vi skulle gå dit efter middagen. Ha! Så fel man kan ha, det är ju vår "NoAlkoholicDay" idag och då håller vi oss borta. Luke hänger dock med Charlie upp till The Rocks, alla hejar glatt och livligt på oss. Desto mer förvånande ansiktsuttryck får man dock leta efter då Luke beställer en drink till damen och en "NoAlkoholicdrink" till sig själv. Han får någon fruktcocktail som smakar apa, Charlie är på riktigt festahumör men det blir ingen dans på bardisken idag. När Luke sedan kommer hem går det småhistorier om att Pappa Roffe och Sarah druckit sprit. Skandal!!! Det kan inte passera obemärkt!!! Påföljd att vänta!!!

Idag skall vi åka till Ios, australiensiskan Sarah skall också med och möter upp oss vid ettiden. Charlie har fått jobb på en restaurang, The Old Inn, och säger sig kunna stanna ett tag. Klockan 14 går båten (kostnad 2100 drachmer) och vi är på väg, det är väldigt hett på båten och det vore skönt med en kall öl. Mycket passande är det nu dags att Pappa Roffe och Sarah bestraffas för gårdagens felsteg. De får bjuda på varsin runda öl samtidigt som det råder totalt alkoholförbud för dem. Efter 2 timmar timmar är vi på Ios, denna gång passerar vi alla rumsuthyrare vid kajen för att försöka hitta något på egen hand. Oj, det är många trappsteg upp till byn, halvvägs upp blir vi stoppade av en gubbe som har några trevliga rum. Det blir 3 dubbelrum för 20000 drachmer natten. Vi har en mycket vackar utsikt över hamnen från vår balkong och vi börjar återigen komma på festahumör.

Vi går och äter till en svensk restaurang "SevenEleven" och det blir både Pyttipanna och köttbullar&mos. Vi har inte riktigt fått klart för oss var man går ut senare på kvällen, vi tar dock sikte på svenskbaren The Blue Note. Där vill det till att man kan tala lite svenska annars får man betala inträde. Australiensiska Sarah kan vid det här laget svenska bra, hon kan säga "oppochhoppa", "pengar" och "supa" utan problem och kommer in. Inget folk alls på stället och klockan kan väl vara 11, vi studsar vilt omkring i vår ensamhet på dansgolvet. 1 timme senare är dock stället fullt, för fullt. Det är trångt och det är svårt att visa upp några av sina bättre danskombinationer. Lite senare går vi till det lilla torget och tar en öl. Kl 03 vill de plocka in både vårt bord och våra stolar, tydligen är det stängningsdags...

Kommer upp i hyfsad tid, slänger i oss lite frukost innan vi tar bussen till Milopotas Beach. Det blir en ganska lång dag på stranden, men vid 18-tiden ger vi upp och beger oss hem igen. Får en känsla av att alla börjar känna sig lite slitna, vi går dock ut och käkar. Alla utan Sarah prövar på den exklusiva planksteken, ingen höjdare men det går ner. Hem igen för att grunda, idag har vi tänkt gå till The Fusion, det har tydligen öppet väldigt länge. Vi hamnar dock på The Blue Note igen och senare på väg mot The Fusion fastnar vi på div olika ställen så vi kommer aldrig fram tillslut.

DAG 13 (Lördag 24/7)

Idag är det dags att packa väskorna igen och åka till Santorini, väl nere i hamnen dyker en bekant upp. Båten Syros Express, skall vi behöva åka med den ännu en gång... Resan går dock över förväntan och blir inte särskilt försenad, inseglingen till hamnen i Santorini är verkligen vacker.

I Santorinis hamn dyker återigen rumsuthyrarna upp, vi har beslutat oss att tillbringa 2 nätter i Perissa. En tant är väldigt ihärdig men vill ha 4000 drachmer/person, vi tycker det är lite dyrt och istället dyker en annan dam upp. Hon börjar på 3500 men går ner till 3000 drachmer så vi hänger med henne istället, då får vi också skjuss till huset.

Vi bor väldigt nära stranden så vi går ner och tar ett dopp, sen börjar vi gå in mot stan för att se hur det verkar där. Det var en bra bit att gå och trots att vi går på en rak linje menar Pappa Roffe på att det måste finnas en närmare väg, SupaRoy argumenterar emot. Hem igen för att äta och förfesta litegrann, vi hamnar senare på kvällen på Blue Moon Bar, ganska trevligt ställe där man kunde sitta både ute och inne. Det blev lite dans och ännu en gång trampade någon Håkan Brock på den blå stortån som om möjligt blev ännu blåare.

Sista dagen och alla är inställda på att få ordentligt med sol, det är väldigt hett på stranden. Den svarta sanden går knappt inte att gå i, Pappa Roffe försöker att få igång hela gänget genom att ta ordentlig sats och sen kasta sig i vattnet, han ledsnar dock ganska snabbt då ingen annan verkar stormförtjust över hans förslag. Siesta! På kvällen tar alla det ganska lugnt, kan ju vara ganska schysst att känna sig fräsch på flyget hem på måndagen.

Hemresan nalkas, skall bli skönt men samtidigt lite tråkigt. Självklart blir det förseningar och för den grekiska organisationsförmågan har jag inte mycket till övers.